Solkungens palats
Det var den blivande kung Ludvig XIII som fattade tycke för platsen och lät som kung bygga ett litet jaktslott där det idag ligger ett ståtligt palats.


Ludvig XIII lantställe kom att bli palatset Versailles under Solkungen Luvgid XIV tid vid makten. Han lät flytta aristokratin från sina gods till Versailles som kom att bli regeringens huvudsakliga residens. Flera tusen adelsmän och deras tjänare trängde ihop sig på slottet. Medan kungen levde i lyx hänvisades hovet till små rum och tvingades delta i meningslösheter. Ludvig XIV föddes 1638, blev kung vid fyra års ålder och regerade som enväldig kung i 72 år. Aristokratin fick finna sig i att bo i små rum på slottet för det var i närheten av kungen man kunde göra karriär och tilldelas betydelsefulla poster. "Staten, det är jag" lär kungen ha sagt och under hans regim blev Frankrike Europas starkaste makt.

Palatset och trädgården byggdes i flera etapper under mer än 20 år. Faderns jaktslott byggdes om och byggdes till men räckte trots detta inte till för kungen, hovet och gästerna. Tanken var först att riva det gamla slottet och bygga ett nytt men istället byggdes det gamla slottet in i det nya. 1682 arbetade mer än 36000 personer med de olika byggprojekten.





Det var viktigt för kungen att visa upp Versailles och överväldiga sina besökare med dess prakt. Spegelsalen är mer än 70m lång och 10m bred. Solguden Apollo finns representerad både i palatset och i trädgården. För kungen som beskyddare av konsten presenterade han sig själv som Apollos naturliga arvtagare.


När vi tänker på Versailles ser vi dagens fantastiska palatset och den magnifika trädgården. Tusentals personer var i Versailles varje dag och ännu fler när det var fest och en liten armé av tjänstefolk gjorde sitt bästa för att hålla det någorlunda rent. De sanitära bekvämligheterna eller avsaknaden av dem gjorde att det inte luktade speciellt gott. Avsaknaden av toaletter gjorde att besökare lättade sig i korridorerna, bakom gardiner och i parken. Kungens hade en elegant toalett som han kunde sitta länge på. Han tog även emot besök av högt uppsatta personer medan han uträttade sina behov. När kungen flyttade in i sitt palats fanns endast ett badrum och en toalett, kungens. Där det fanns möjlighet, i garderober och förråd ställde man in toalettstolar, flera hundra, men problemet var att pottorna från toalettstolarna skulle bäras genom hela slottet för att tömmas i latringropen.
Stanken hängde tung över slottet och de få som fick chansen att komma kungen nära menade att stanken som hängde över slottet knappas övergick kungens kroppsodör. Vid den här tiden trodde man att varma bad gjorde kroppen mottaglig för sjukdomar och undvek därför att bada. Kungen själv lär bara ha badat tre gånger i sitt liv. För att slippa motverka stanken fyllde man palatset med blommor och parfym. Besökare var så kraftigt parfymerade att det franska hovet blev känt som parfymhovet.
En promenad med kungen i parken var kanske en mer angenäm upplevelse. Kungen var mycket stolt över sitt orangeri med den största samligen apelsinträd i Europa.



Från palatset ser man ned i den 800 hektar stora parken. "Grand canal" den stora kanalen som tog 11 år att färdigställa är 1670m lång och för besökaren ser den ut att fortsätta i det oändliga, vilket var tanken.



Versailles ligger på plan mark vilket var problematiskt för vattenförsörjningen till alla fontäner och dammar. Versailles har heller ingen sjö att hämta vatten från. För att lösa problemet byggdes det en stor pumpmaskin, Marlymaskinen, som förde vatten från Seine till Versaille. Den bestod av 14 gigantiska vattenhjul som drev mer än 250 pumpar och förde vattnet 162m upp till en akvedukt. Anläggningen hade 60 fast anställda som kämpade för att hålla den igång. Trots detta gick det inte att låta alla fontäner spela samtidigt. När kungen var på promenad startade man och pumpade vatten till den fontän han just skulle passera. Arbetarna kommunicerade med visselsignaler för att rätt fontän skulle spela när kungen kom. Hur besökaren skulle röra sig i parken var viktigt för Kungen som skrev flera instruktioner för besökarens väg genom parken.