Ericsbergs slott
Ericsbergs slott ligger i Södermanland 13km från Katrineholm. Det var tidigare en fideikomiss men är numera ett aktiebolag som förvaltas av AB Eriksbergs säteri.
Förutom själva slottet består egendomen av ca 100 bostäder och 60 fritidshus och omfattar totalt 16000 ha.
Platsen hette från början Pintorp eller Pinnatorp och nämns 1508 då det såldes till Anna Karlsdotter som var änka efter riddare Erik Eriksson (Gyllenstierna). Hon kallades för Pintorpafrun och var mormor till drottning Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) som var gift med Gustav Vasa.
Pintorp har gått i arv inom släkten Gyllienstierna fram till 1733 då ätten dog ut och ryttmästare Hildebrand köpte det. Därefter har det gått i arv inom den släkten fram till 1988 då den siste fideikommisarien Carlsson Bonde dog och fideikomissen avskaffades.
Det barockslott vi ser idag byggdes på 1600-talet av riksrådet Eric Gyllenstierna och hustrun Beata von Yxkull. Eric hann inte se det färdigbyggda slott före sin död 1657 men hustrun tog över och byggde det klart. Vid Erics död bytte man namn på slottet till Ericsberg. Det är den åttonde generationen av familjen Bonde som driver egendomen idag. Slottet är känt för sitt bibliotek som kom att bestå av 50000 volymer, mestadels om svensk kulturhistoria. Stora delar av biblioteket såldes i början av 2000-talet. Du kan inte bese själva slottet men promenera i den vackra parken och lukta på rosorna.
Som så många av slotten har även Ericsberg ett slottsspöke, den elaka pintorpafrun som fick heta pintorpafrun just för att hon lät pina godsets anställda och torpare genom sina hårda arbetsmetoder. Meningarna går isär angående vem hon egentligen var. Det är antingen Anna Karlstotter, Beata von Yxkull eller Anna Gustafsdotter Banér trots att hon aldrig bott på slottet Pintorp. I en folksaga med 32 verser lyder en av dom,
"Där bodde en änka, fru Anna
Som sög sina bönders och torpares märg
Samt hade av galla en kanna"
Den beryktade Beata von Yxkull sägs ha varit en av tidens mest hatade gårdsfruar. Hon var känd för sin ondska och det påstods att hon brukade dricka blod och galla ur en kanna av masurbjörk som finns bevarad på godset. Det sades att en dag skulle djävulen själv ha kommit och hämtat henne till helvetet i sin svarta vagn. Sen bar det av rakt ner i sjön intill godset. Efter det återvände Beata för att spöka på Ericsberg.