Trädgårdshistoria
I tusentals år har människan skapat trädgårdar, ett eget paradis. Man har hittat trädgårdar avbildade i gravar. I Senefers grav i Thebe från 1400-talet f.Kr. finns en bild av ett inhägnat område med fiksdammar, rabatter och träd i prydliga rader.
Paradisträdgården finns i många kulturer. I Persien hade man paradeisos, inhägnade jaktparker.
Något som också är gemensamt för många kulturer är den fyrdelade trädgården, Chahar Bagh. Trädgården är delad i fyra delar av kanaler. Det persiska namnet Chahar bagh betyder fyra trädgårdar.
I Första Moseboken berättas om Edens trädgård eller Paradiset där livets vatten kom upp ur en källa och delade sig i fyra floder, Phison, Gihon, Tigris och Eufrat.
I Generalife i Granada hittar vi den fyrdelade trädgården.
Den medeltida klosterträdgården var ofta delad i fyra delar med gångar. Det kunde finnas en fontän i centrum där livets vatten kom upp.
I en flamländsk bokillustration (Le Romane de la Rose) finns en bild av en trädgård som till skilland från klostrets nyttoträdgårdar enbart var för nöjen.
I Italien på kullarna runt Florenceblev utvecklades den italienska renässansträdgården. Den lilla inhägnade trädgården försvann och ersattes av stora praktfulla anläggningar där villa och trädgård blir till en enhet. Trädgårdens prakt skulle imponera på besökaren. Det kuperade landskapet gjorde att man kunde skapa de mest fantastiska fontäner. Det porlade, det sprutade, det byggdes fontäner som gjorde läten, vattenorglar. Den obetänksamme besökaren överraskades av vattenstrålar som plötsligt sprutade upp, så kallade vattenlek, giochi d'acqua.
Kardinal Ippolito av Este lät på 1500-talet bygga om ett fd. benediktinerkloster till en av italiens vackraste trädgårdar, Villa dÉste. Kardinalens gäster kom in längst ned i trädgården och fick promenera upp mot villan och låta sig hänföras av trädgårdens prakt.
Renässansen övergick i barock och den franska barockträdgården utvecklades. Det plana landskapet runt Paris gjorde det svårt att anlägga fontäner som i Italien och vattnet samlades i stora dammar och långa kanaler. Den franska adeln tar över trädgårdsskapadet i Frankrike från prästerskapet i Italien. Den praktfullaste anläggningen är den som Louis XIV lät anlägga i Versailles. Här fanns ingen sjö att ta vatten från till alla dammar och fontäner och en pumpanläggning i Marly byggdes. Från Marly forslades vattnet till Versailles som låg 7km därifrån. Mängder av arbetare pumpade vattnen till de olika fontänerna. Det fanns inte vatten för att driva fontänerna samtidigt och man fick pumpa vatten till just den fontänen som kungen passerade.
Den engelska landskapsträdgården spreds genom Europa på 1700-talet och kom att ersätta den formella och symetriska barockträdgården. Här är det stora böljande gräsmattor, naturtrogna sjöar, slingrande vattendrag, broar, ruiner och tempel. Kanske den vackraste landskapsrädgården finns i Stourhead utanför London.
